onsdag 5 december 2012

Två dagar fyllda med lärdomar och Matatus

Nu när det börjar närma sig sitt slut på vår resa känner man av två saker; det otroliga lugnet som finns på skolan när vi är där, ingen stress och det mesta är hakuna matata nu när barnen har lov, det andra som kommer krypandes i ländryggen är alla stora saker som vi måste komma underfund med innan vi åker hem. En ganska blandad känsla av både stress och lugn med andra ord, ett haraka hakuna matata kanske det kan beskrivas som. (Inga problem med stress) Dagarna som går känns knappast bortslösade dock då vi har väldigt roligt med våra kollegor samtidigt som vi lär oss ett och annat var dag.

Hört på matatun: "If you spend 6500 shillings at any of our stores, you can pop a ballon which has a price. Either a trip, some cash or a goat. The goat will be delivered at your doorstep by the Kenyan Meat Committee...chopped up and ready to go into your freezer". Om det är segt i kollektivtrafiken  piggar i alla fall reklamen ofta upp. 

Gårdagen, tisdag var det fokus på fotboll som många gånger annars, och enkelt umgänge. Man kan alltid prata med samtliga på skolan, det känns som ett litet kompisgäng hela bunten och det är riktigt härligt! Trafiken hade segat ner oss något enormt vilket resulterade i att vi kom fram vid tolv-tiden, nog ett nytt rekord åt fel håll och därför hann vi inte med allt för mycket. Barnen fick tag på Davids mobiltelefon och gick loss totalt med att fota varandra, ett trevligt album blev det av de bilderna. Vid dagens slut blev det en släng med Playstation som nu involverade Peters lilla kusin Whitney, 9 år. Kul, kul!

Vad som inte var lika kul var att strejken är lite halvt igång som nedan nämnt och ett tomt Railways fanns att erbjuda. Vi frågade rundor och hamnade på en annan buss än den linje vi brukar ta, det enda vi visste var att vi skulle gå av nära gatan vi bor på. När det visade sig att det var bussen som stannar i Kibera var det lite mindre oroligt bland de båda mzungusen. Vi hoppade av på rätt station innan Kibera och hamnade var vi inte har varit förr i mörkret men detta löste vi snabbt och kom hem hela och (inte så) rena.

Idag däremot gick det smidigare, upp i tid och på skolan redan vid lite efter klockan tio. Nytt rekord igen, fast på rätt håll denna gången. Just det, att lära sig nya saker! Idag skulle Francis lära oss göra Chapatis, ett pannkaksliknande bröd som man äter till te eller frukost. Dock är det mättande som tusen pannkakor så man börjar undra hur kenyaners matsmältningsorgan ser ut! Processen är lång och man får börja i tid för att hinna klart till lunch. Av det mjölet vi hade blev det nästan 30 stycken bröd och vi vet inte vad som var det roligaste, att man faktiskt lyckades skapa ganska runda chapati-liknande saker i slutändan eller själva skapandeprocessen. Skrattar gör vi mycket vanligtvis men nu kändes det som att vara på lågstadiet igen. Inte nog med att vi nu kan (nästan) göra en ny kenyansk maträtt, vi fick en crash course i ki-swahili av Francis med. Silken lärare den där! 

När chapatin var klara radade vi upp barnen för att ännu en gång se en film och ihop med filmen och den i särklass största portion mål mat som David skådat blev det en riktigt go dag! 






Kwaheri!

Oh just det, David hittade en kameleont igen!

2 kommentarer:

  1. Blir glad i hjärtat när jag läser om er!
    Ni är fantastiska!
    Kram och ta hand om er!
    // Josefin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad kul att du läser och tack! Snart är det du som är i väg ju! Men vi får verkligen försöka hinna ses innan dess! Stor kram från båda två

      Radera