fredag 30 november 2012

Skolavslutning, kaos och ett riktigt äventyr

Innan ni börjar läsa: Nu börjar det närma sig jul och julklappar, som ni vet kan ni köpa av oss! Se Hantverk för en god sak. Det har dessutom trillat in lite nya produkter, presentkorgar i jättefina masaityger och bananblad (finns också i andra former, som hjärtan och små askar), mönstrade brödkorgar gjorda av bananblad (ej på bild) och nya korgar med läderkant i större storlekar. 


Nu till dagens inlägg. I förrgår kväll fick vi ett samtal från Lydia där hon sa åt oss att inte komma till skolan dagen efter då det skulle pågå en strejk i Nairobi. Den 1 december införs nya regler angående trafiken där man får höga straff om man kör vårdslöst. Om matatuförarna skulle fortsätta köra som de gör skulle i stort sett alla få böter på motsvarande cirka 65000 kr eller två år i fängelse. För förarna innebär alltså de nya reglerna att de behöver ändra hela sitt sätt att arbeta och de har nu gått i strejk. Detta gör att människor inte kan ta sig till sina jobb och tusentals personer vandrar längs med gatorna. De chaufförer som trots allt kör dras i många fall ut ur sina fordon av de strejkande chaufförerna och ett allmänt kaos råder i stan.

Igår stannade vi därför hemma men i morse bestämde vi oss för att trots allt försöka ta oss till skolan. Då det är fredag är det nämligen akrobatik på Ngamwanza, något som vi missade förra veckan då vi var på sjukhuset. 

Morgonen började bra, för ovanlighetens skull fanns det alltså inga matatus på vägarna och trafiken rullade på i helt okej takt. Efter att ha tackat nej till bussar för fem gånger priset en vanlig dag lyckades vi tillslut komma på en buss in till stan. Efter ungefär en kvart märkte vi hur folk på bussen oroligt började resa på sig och när vi tittade ut genom fönstret såg vi en mobb av strejkande matatufolk som sprang mot vår buss. Beväpnade med tillhyggen knuffade de ur chauffören och tvingade av alla på bussen. Innan vi förstått vad som hände hade paniken hunnit komma, kommer de råna oss? Ska vi försöka gömma kameran? Adrenalinet pumpade. 

Efter att ha fått av alla lät dem dock bussen fortsätta och vi hade inte så mycket val annat än att börja gå ner mot stadskärnan. Att behöva gå några kilometer kändes trots allt lätt hantera i jämförelse med att ha trott att vi skulle bli rånade. På väg in till stan fick vi dessutom sällskap av en väldigt trevlig kvinna som vi började prata med och som vi sedan gick tillsammans med i stort sett hela vägen fram. 

Väl framme vid Railways fanns kanske inte särskilt oväntat inga matatus över huvud taget och likt gamar väntade motorcyklarna vid trottoarkanten för att köra människor som nu inte längre hade något transportmedel till jobbet. Att ta en motorcykel till Rongai från Nairobi känns inte som det allra säkraste då man inte har någon hjälm, förarna kör så snabbt som möjligt sicksack mellan bilköer och ingen i Kenyas trafik lyder reglerna. På grund av akrobatiken kände vi ändå att det var värt att lägga en hel del extra pengar och riskera vår säkerhet för att ta oss till Rongai. Efter den snabbaste turen hittills kom vi fram till Ngamwanza.

Något vi borde ha tänkt på är att det inte är alla som kan ta sig ut till Rongai och Charles, akrobatikläraren var en av dem. Alltså fick vi inte se någon akrobatik idag heller. Besöket kändes ändå inte lönlöst då skolterminen tar slut officiellt idag och vi fick vara med på skolavslutningen. De barn som gjort bäst ifrån sig på de nationella proven belönas med gåvor, till exempel muggar och bunkar som kan användas hemma. Tillsammans med Lydia och några av lärarna hade vi också handlat läsk och annat gott för att fira lovet. Självklart var det också lite extra sång och dans. 






På hemvägen skippade vi motorcyklar och tog istället taxi som vi fick billigt då det är Lydias vän. Om strejken håller i sig måste vi fundera om vi kan bo kvar i Nairobi eller istället flytta ut till Rongai de sista tre veckorna. Vi väntar över helgen och ser hur det utvecklar sig samt letar efter eventuellt boende. Först är det dock fredagsmys! 


 
Kwaheri! 

onsdag 28 november 2012

Fotbollsturnering, lekar och casino

Efter en seg morgon då det först tog en bra stund att ens ta sig ur sängen och sedan väldigt mycket längre att ta sig ut till Rongai hade vi en energisk dag på Ngamwanza.

Vi kom fram till skolan i precis lagom tid för fotbollsturnering. Då lektionerna är slut för denna termin är dagarna fyllda av annat och idag stod alltså fotboll på schemat. De barn som inte var med och spelade satt istället som entusiastisk publik på bildäcken vid sidan av planen eller agerade sportfotografer. Fyra lag med fem spelare i varje skulle mötas. Lärarna tog sig an uppdraget som tränare i respektive lag och David fick agera passiv försvarare i det gula laget. Någon vinnare hann dock aldrig koras då himlen efter två matcher öppnade sig och det inte fanns så mycket annat att göra än att snabbt avbryta turneringen och evakuera allihopa in i ett av klassrummen. 




Väl inne i säkerhet från regnet organiserades istället den största omgång av "My mother" (en ringlek som går ut på att "klappa ut varandra" medan man säger en ramsa.) i Ngamwanzas historia. Då bänkarna redan stod undanknuffade mot väggarna tog det efter det inte lång tid för klassrummet att förvandlas till ett casino. Med ett tjugotal barn hängandes över axlarna och några stycken i knät spelades även idag Yatzy, något som blivit mycket populärt bland en del av lärarna. Även för barnen, som fick agera tärningskastare var detta mycket spännande. Innan regnet hann avta hann vi dessutom med att fira Angel som fyllde tre år idag, detta firades med muffinsliknande bakverk och sång. 



Efter möte med Lydia, fotografering av kvitton, vår vanliga lunch och en testund var det dags att bege sig hemåt. Strax efter två hade barnen fått idén att åter igen ha en filmstund men då vi åker hem runt tre kändes det lite för stressigt och vi tar det imorgon istället. Själva idén, i kombination med lektionsfri dag och dagens tävlingar hade dock fått barnen alldeles uppspelta och att ta sig från Ngamwanza tog längre tid en vanligt då en hel del high fives och "snurra mig också" skulle avklaras först. 



Innan vi tog matatun hem hann vi också med några omgångar FIFA tillsammans med Peter, som på grund av sitt gipsade ben får ta moped eller taxi upp till cybercafét. 

Kwaheri! 

tisdag 27 november 2012

En turbulent dag minst sagt.

Halloj!

Sedan vi kom hit ner till Kenya har vi egentligen haft ett stort uppdrag, att hitta en kontaktperson. För två år sedan fanns det en kvinna vid namn Veronica Trépagny i landet som jobbade på Svenska Skolan här i Nairobi. Hon jobbade också som Helping Hands kontaktperson som har i uppgift att åka någon gång i månaden till Ngamwanza för att kolla så att allt står rätt till, framföra önskemål till styrelsen i Sverige och även bidra på andra små sätt för att verksamheten ska flyta på som den är tänkt. Sedan 2010 har vi i Helping Hand dock varit utan en sådan person eftersom Veronica flyttade hem till Sverige igen och en ny person som kunnat ta över efter henne inte har hittats än.

För att göra sju rader med text kort så begav vi oss idag till Svenska Skolan i Nairobi för att prata och introducera oss själva. Att vi skulle gå ut genom portarna med en ny glad kontaktperson i handen var väl ingen som trodde och det är inte vad som har skett heller. Däremot fick vi definitivt tid att prata med alla trevliga personalmedlemmar och vår jakt fortsätter. Många svenskar har oftast redan ett projekt som de är engagerade i så därför kommer det att ta lite tid att hitta någon men vi kan i alla fall känna att vi är närmare målet.

Ngamwanza next alltså efter en lång matatu-tur trots att det är slutet av månaden som ofta betyder drastiskt minskad trafik eftersom folk inte råd med att ta bilen. Idag hade vi besök av en japansk vän till Lydia som i sin tur hade med sig en tjej från Japan. Han skulle visa barnen hur man utför karate, något som engagerade samtliga på hela tomten något oerhört. David hade dock lite svårigheter med koordinationen men kul var det ändå! Denna dagen blev också fylld av utbyten när vi satte oss ner och snackade med Masaru och hans vännina, kul!





När det var dags att dra sig hemåt kom lille Samuel gråtandes med handen om sin arm, han hade ramlat och armen såg inte helt kry ut. Vid det här laget blir vi inte överraskade över hur våra arbetsdagar slutar så nu fick vi spendera några timmar på sjukhus med lille Sammie. Sammie är för övrigt endast fyra år gammal och tog det hela som en riktig man, något han faktiskt ibland liknar, i alla fall en liten herre. Efter en del väntan var vi tvungna att lämna gänget för hemfärd och som vi nämnt otaliga gånger förut är kenyansk tid inte det vi använder i Sverige. Läkaren skulle komma fyra, vi åkte hem vid fem, och det visade sig att han kom vid 19-tiden.


Hemfärden gav oss det vanliga, en otroligt lång matatu-tur med en stor trafikstockning vid sidan av med en touch av fel väg vilket gör det lite svårt att sammanfatta den här dagen som bra eller dålig. Det får bli brålig.

Kwaheri!

måndag 26 november 2012

En dag med utbyten

Dagen har varit fylld av utbyten, stora som små. Våra vänner på Ngamwanza har lärt sig spela Yatzy, Lydia har försökt sjunga opera och barnen har visat upp sina nya kunskaper i akrobatik. Det ska bli riktigt roligt att få chansen att se hur akrobatiklektionerna fungerar på fredag då vi missade dem senast. Nu kan även de yngre vara med på en aktivitet utanför lektionerna och många var väldigt entusiastiska visa upp sina nyvunna färdigheter. Entusiasmen hos de Yatzy-spelande lärarna var också på topp och om man bortsåg från de lekande barnen utanför, Taylor och Matilda med lejonkungen i hörlurarna intill väggen och skolmaterialet runt om i rummet kunde man för en stund nästan ta Lydias kontor för ett kasino.





Vi har också filmat en hel del där barnen fått berätta lite om sig själva, något som snabbt utvecklade sig till mindre talkshower med Ronald och Margaret som programledare. 

Under dagen har det också för fullt rättats nationella prov då terminen tar slut på onsdag. Efter det är det inga lektioner på skolan utan bara lek och skoj. I morgon eftermiddag kommer vi få se barnen prova på karate tillsammans med en japansk kille som är vän med Take Yuki som tidigare har varit en del på skolan. Med tanke på hur omtyckt akrobatiken är väntas detta bli en succé! 



Idag får ni även en hälsning från Taylor som berättar lite om sig själv.



Kwaheri!

fredag 23 november 2012

Borta bra men Ngamwanza bäst!

Efter drygt en veckas frånvaro från Ngamwanza blev vi varmt mottagna då vi kom tillbaka igår, torsdag förmiddag. Även om två-timmars matatufärder och ugali och böngryta kommer ta ett tag att åter igen vänja sig vid så kändes det väldigt bra att få träffa barnen och personalen på skolan igen!

Förra veckan, innan vi begav oss på semester, följde Bengt med till skolan. Med sig hade han projektor och dator skänkta från Sverige, samt strumpor till alla barnen, en hel del bollar, gosedjur, skor och fotbollskor.

Igår tog vi alltså med oss projektor och dator till skolan och den första timmen gick åt till att koppla allt, hitta eluttag och förklara hur allt fungerar. Efter det var det dags för den efterlängtade filmstunden. Sedan vi berättat att det blivit skänkt en projektor har både barnen och personalen varit lite smått lyriska, och igår var då stunden äntligen inne. Efter att ha gjort i ordning Ngamwanza Cinema i det största klassrummet, med mattor och tyger för fönstren och plaststolar på rad satte vi igång Madagaskar. Då DVD-filmer i Kenya i de allra flesta fall är piratkopierade så fungerade filmen sådär och efter ungefär halva fick vi byta. Men att ens ha möjligheten att få se film på en stor skärm på väggen, på skolan, var för de allra flesta barnen helt otroligt!




Idag har vi spenderat halva dagen på Kenyatta hospital, då Matilda de senaste dagarna har haft hög feber, frossa och mått allmänt dåligt. Först tänkte vi stanna hemma och hoppas att det skulle gå över av sig själv men efter påtryckningar från Lydia och sjukvårdshemsidorna på Internet som sa "får du feber i ett malaridrabbat land, besök sjukhus omgående" så begav vi oss trots allt. Efter att ha tagit blodprov, kollat blodtryck och skickats mellan reception, undersökningsrum, tält, betalstation, nytt undersökningsrum och fått höra "Oh, it's definitely malaria" var det bara till att sitta och vänta för att få det slutgiltiga resultatet. Strax innan åtta fick vi en lapp tillbaka med texten "No malaria parasites found". Bara att vända hem igen alltså och vara glada att vi slapp den extra kostnaden, även om fyra och en halv timma på sjukhus i onödan inte är det allra roligaste sättet att spendera en fredag.

Nu vilar vi upp oss i helgen och hoppas att båda två är helt friska tills på måndag och även i fortsättningen!

Kwaheri!

torsdag 22 november 2012

Semester

Tillbaka i storstadsvimlet igen efter sju dagar tillsammans med Matildas pappa i Masai Mara och Mombasa. Som det gamla talesättet lyder; en bild säger mer än tusen ord, så här kommer vårt längsta inlägg hittills med drygt 30 000 ord. 


Första stoppet, Great Rift Valley som är en sänka på 6000 km
och sträcker sig från Mozambique till Syrien. 

Ett snabbt andra stopp blev det vid en kyrka där Matildas geocache-tokige 
fader lyckades hitta en liten plastbehållare i ett träd. Som bonus fick han 
också med sig David över till den mörka sidan... 








Heldagssafari på åtta och en halv timme i Masai Mara där vi 
dessutom fick njuta av en picknick mitt ute på savannen. 










Efter att ha sett hela The Big Five trodde vi att vi sett allt.
Vid Mara River upptäckte vi dock cirka 500 gnuer som skulle 
korsa floden. Fega som de var resulterade detta i att endast sex
modiga klövdjur kom över medan resten vände tillbaka igen. 


Utsikt från vår lodge över stora delar av Masai Mara. 



Mombasa, paradiset vid kusten där vi tog det lugnt i fyra dagar.